Tidsfönster

Nu börjar den lilla bli så stor som den lilla stora var när den lilla kom.

Och han är fortfarande liten, även om kungen av riskorn blivit kungen av sockerbitar, går rundor, reser sig mot möbler, säger titta och på andra sätt erövrar världen.

Det är mycket känslor nu. Kanske, när tiden är passerad och inget nytt barn har kommit (för det kommer det inte att ha gjort, tack och lov!) kan jag gå vidare.

För nu, såhär i efterhand, kommer insikten. Insikten om vad jag varit med om. Detta fullständigt unika, omtumlande. Och det lilla tidsfönstret som gjorde att det kunde ske. Hade vi fått frågan om store bror lite senare, hade vi nog inte fått honom, med hänsyn till bebisen på väg.

Även om nu allt gick bra (fatta, allt har gått BRA dessutom!).

Det är nu vi lever lyckliga i alla våra dagar.

Fars dag

Förra året firade vi fars dag för första gången. Det är speciellt med fars dag, och mors dag, för oss som har kämpat så länge för att få fira.

Maken fick en blomma, samma slags blomma han fick förra året när jag varit på ultraljud och vi insåg att det fanns ett barn, att det levde, att den kritiska tiden tydligen var över. Att vi sannolikt snart skulle ha de där syskonen vi en gång fått medgivande för hos familjerätten.

Och att det inte blev som vi tänkt oss, eller att det blev just precis så.

Naivt

Vi är på kalas.

Våra jättesöta, glada barn gör givetvis succé.

En kvinna, sannolikt inte 30 fyllda, gullar och gosar och visar pojkvännen och är helt exalterad.

”Är det inte dags snart?” säger någon och hon svarar:

”Jag älskar barn. Men jag har inte bråttom.”

Och vi känner inte varandra så väl. Och det är liksom fel plats och fel tid, men jag vill säga att hon kanske har rätt – men hon kanske också har fel. Kanske är just de ett par av sex som kommer att ha svårt att bli gravida. Om de börjar nu kanske de har chans att rätta till det.Och har hin hittat rätt pappa finns det ingen anledning att chansa, priset blir för högt om det inte går hem.

Men jag säger inget. Hon frågar om det var jobbigt att adoptera, själva processen, och jag säger nej, inte för oss. Och jag säger inte att precis allting annat var skitjobbigt.

Försöka duger

Jag skaffade en vetekudde. Den var utmärkt under graviditeten när det var lite obehagligt sådär, och en räddare när förlossningen satte igång.

Den har agerat tyngd i lära gå-vagnen, som fått flytta ner i förrådet nu när den lilla stora kan gå.

Så nu fick den komma till användning för att värma upp sängen så att den lilla skulle somna där – tips från BVC.

Javisst! Sonen var precis lika imponerad av arrangemanget byta mamma+bröst mot vetekudde som jag skulle varit att byta sonen mot… säg en säck potatis.