Fort

…går det ju inte. Men jag har börjat springa. Med Donkeyn. Och utan.
Och fått ett TRX av någon som tror på mig.
Heja!

Ersättning

Modersmjölksersättning. I helgen gav det oss snabb resa till och från landet nästan helt utan gråt (och tro mig, det brukar inte vara ont om tårar).

I kväll fick jag simma. Helt själv. Sitta en stund i bastun.

Men jag känner mig alltid lite dåligt samvete. Amningspropagandan sitter djupt, trots att jag flaskat ett barn helt med utmärkt resultat. Skumt det där.

Förstabarnsförälder

Eftersom det är så tätt mellan barnen, har jag kvar en del av enbarnsförälderns höga ambitioner och förväntningar ibland.

Som gör att jag i dag till exempel trodde att jag kunde gå på barnvagnsgympa i dag. Det var en halvtimmas promenad hemifrån. Jag kom faktiskt i tid. Den lilla åkte vagn i säkert tio minuter av vägen dit. Själva gympan, som var grym gympa med friskiskänsla, tog ca 1,5 timma. Den lilla låg i vagnen kanske tio minuter av det. Resten av tiden bar jag honom i selen, och större delen av den tiden ammade han. Så min gympamöjlighet var sådär. Jag hade tänkt att den stora skulle sova eftersom det var den tiden.Men icke.I stället blev han lätt uttråkad. Och han somnade lagom tills vi var hemma, och det var dags för sen lunch.

När den lilla stora var liten hade det varit en perfekt aktivitet. Nu kändes det mest som en loose-loose.

Platt mage snabbt

Sådana annonser får jag på min FB.

Det är väl dags att börja träna snart, om än inte för att få den platta mage jag aldrig haft.

Plankan ska tydligen vara ett bra sätt att komma igen. Så jag plankar. Inte så ofta som jag skulle kunna (var på väg att skriva borde eller skulle vilja, men det gäller att välja rätt ord, jag ogillar borde, antingen gör man eller inte, vill eller inte).

Inser att jag också måste tänka nytt: med två pyttisar hemma öppnar sig oändliga möjligheter till undanflykter.