Här

…satte jag mig när det magiska samtalet kommit och pågått så länge att det började sjunka in vad det handlade om, att det fanns ett barn som kunde bli mitt, vårt.

Som blev mitt, som är mitt! Och vilket barn sen: vacker, vesslesnabb, trygg, smart, rolig.

Tanken att han kunde blivit någon annans svindlar, det knyter sig i magen men jag tänker också att den där fantastiska ungen hade rett ut vilket hem som helst, han hade fått ett bra liv. Allt annat är otänkbart.

Men nu är det jag och maken som gör vårt bästa: so far, so good.

PS: Suffletten är den gamla breezy sun canopy, jag älskar den (dock vägrar storebror när han är vaken).

Bodydouble

…eller ska vi kalla den stunthen. Återstår att se om djuret accepteras.

Tåg

Vi åker tåg: jag, lillebror, quinny zapp xtra, lillkånken, ergoselen, norrönas 60-literssäck – och en brio zento bilbarnstol. Och några ellas kitchen som nödmat. Tack vare snälla medpassagerare går det bra, det också.

Och bara ett barn. Snacka lugn och ro!

Nytt chassi

Hur går det med Donkeyn, tänker ni i läsekretsen? Hur går det med Donkeyn? Det står ju aldrig något om Donkeyn!

Den har knarrat lite, och vadderingen på handtaget har spruckit lite, så jag reklamerade. Och nu har den ett nytt, fint chassi. Som, eh, knarrar lite. Eller om det var snön, jag vet inte.

Bra är den hur som helst, vagnen. Jag förlåter den allt. Jag tänker inte byta bort ett barn mot en buffalo.

Nu

Quinny zapp Xtra + lodger bunker + bebis på balkongen sedan en timme tillbaka.

Kanske är jag en sovlösning på spåren?

Fort

…går det ju inte. Men jag har börjat springa. Med Donkeyn. Och utan.
Och fått ett TRX av någon som tror på mig.
Heja!

Längtansväntan

Jag är med i en FB-grupp för adoptivmammor, och en om barnvagnar.

Ibland handlar inläggen om hur man längtar och hur länge man får vänta.

På ett barn.

Eller en vagn.

Snorsug

Alltså, jag trodde att den lilla rackarunge partajade som vore det 1999.
Men en snorsugning senare – och han gillar det inte – är han lugn. Och han lät knappt täppt. Märkligt.
Jag går med inlägg i skallen jag vill skriva, men orkar inte. Har varit trött ett tag nu. Allt som inte är pålitlig vardag tar på krafterna.

Mamma-storebror 1-0

Den lilla stora gillar att dutta med sin vattenflaska. Vi har länge använt en från Mam, som varit bra, för att han druckit ur den. Men nu på sistone har han också duttat ut väldigt mycket vatten på kort tid.

Men jag tog fram en present vi fick för länge sen, en mugg från Elodie Details, som han inte kunde drick ur tidigare men den funkar nu. Och den droppar inte när han duttar!

Dock tycker han om att lägga saker i lockets nedförsbacke. Mam-flaskan hade en urgröpning i nappen, där ärtor låg fint, den verkar han sakna lite.

Timing

Så, nu vågade jag.

Sätta saxen i lockarna blev dagens uppdrag.

Jag valde tidpunkten efter frukost, så att han var nöjd, men före förmiddagssovet, så att han skulle vara trött.

Efter att ha kammat bort den värsta gröten skred jag således till verket. Tack vare youtubandet kände jag mig oväntat proffsig. Hann 2/3 av håret innan lillebror vaknade och började gnydda. Klippte snabbt klart resten, insåg att det blir ju en massa HÅR överallt när man klipper. Tack handdammsugaren!

Vid det här läget var både den lilla och den lilla stora arga, så vi bröt verksamheten för mat och vila.

Nästa steg blir uttunningssaxen.

Och hur det ser ut att bli? Kanske rätt okej, överraskande nog.

Men då hade jag inte så höga krav från början heller.

Med tanke på hur långt tålamod han hade, tror jag att jag gjorde rätt val som klipper hemma. Och 100-kronors-saxarna gör jobbet.