Tidsfönster
Nu börjar den lilla bli så stor som den lilla stora var när den lilla kom.
Och han är fortfarande liten, även om kungen av riskorn blivit kungen av sockerbitar, går rundor, reser sig mot möbler, säger titta och på andra sätt erövrar världen.
Det är mycket känslor nu. Kanske, när tiden är passerad och inget nytt barn har kommit (för det kommer det inte att ha gjort, tack och lov!) kan jag gå vidare.
För nu, såhär i efterhand, kommer insikten. Insikten om vad jag varit med om. Detta fullständigt unika, omtumlande. Och det lilla tidsfönstret som gjorde att det kunde ske. Hade vi fått frågan om store bror lite senare, hade vi nog inte fått honom, med hänsyn till bebisen på väg.
Även om nu allt gick bra (fatta, allt har gått BRA dessutom!).
Det är nu vi lever lyckliga i alla våra dagar.
donkeyduo 
Känner igen känslan. Magiskt.
😀
Fantastiskt!
Ja, det är ju det. Fantastiskt är en underdrift;-)