Öppla!

Så ropar lillebror uppfordrande när mysmaten kommer fram för långsamt. Han säger även vårt eget ord för amma.
Inte för att det är så ofta numer, men någon gång om dan blir det i vaket tillstånd.
Att amma efter ett är något annat än det där späda. Och ja, det är lite speciellt. Det är en pyttig men ändock sorg att jag aldrig fick amma den lilla stora. Som är ganska stor nu, på riktigt.