Egentid
Ja, inte helt egen förstås. Men egentid med bara ett barn. Det fick jag i dag, med den stora. Mormor hade hand om den lille i nästan två timmar, och ett ögonblick var allt som förr. Eller det var som det aldrig blev, för när den stora blev pigg och rörlig blev jag en trög koloss. Nu var han pigg och jag pigg, och vi busade, hängde med kompisar och rutchkanepoletten trillade ner.
Ibland kan jag avundas det, i föräldragruppen till exempel, där har alla bara ett barn såklart.
Men mest är jag avundsjuk på mig själv, som haft sån tur.
donkeyduo 